Kreditnytt 01 2025 004 - Flipbook - Page 6
följd av krediten. I hund-exemplet skulle detta
kunna vara kostnad för foder, försäkring och
veterinärkostnader. Som kreditgivare är det
alltså av vikt att känna till syftet med krediten
och följaktligen besluta om hur kreditprövningen ska utformas för olika syften.
Med utgångspunkt i lånets storlek och syfte
ska kreditgivaren göra en bedömning av vilken
information som behöver inhämtas om kredittagarens inkomster och utgifter för att kunna
genomföra en kalkyl och bedöma återbetalningsförmågan.
Vad gäller inkomstsidan kan informationsinhämtningen spänna från inhämtande av kreditupplysningsuppgifter som inte verifieras,
till direkta frågor om inkomsten till kredittagaren vilka verifieras med lönespecifikationer,
kontoutdrag eller årsredovisning etc. Här behöver således kreditgivaren utifrån storlek och
syfte för krediten resonera sig fram till vad
som krävs för just den produkt kreditgivaren
erbjuder. Därtill kan det finnas anledning att
utvärdera hur inkomsten kommer att utvecklas
under lånets löptid, något som blir mer aktuellt vid längre löptider. Riktar sig kreditgivaren
till unga akademiker som förväntas ha en god
löneutveckling, eller kommer kredittagaren att
gå i pension under löptiden?
Även på utgiftssidan finns en rad frågeställningar att ta ställning till. Dels bör det utredas
huruvida kredittagarens enskilda kostnader
eller hela hushållets kostnader ska ligga till
grund för prövningen. Ska bedömningen göras
på schabloner eller uppgifter från kunden? Ska
information om övriga krediter inhämtas från
kreditupplysning, från låntagaren eller båda?
Ska kostnad för bil tas med i kalkylen? Det
finns många potentiella nivåer av noggrannhet att lägga sig på som kreditgivare. Samtliga
skulle kunna anses vara tillräckliga beroende
på kreditens storlek och syfte, eller till följd av
vem låntagaren är. Även kalkylräntas storlek är
relevant att beakta i samband med dessa överväganden.
KREDITNYTT
6
Kreditgivaren bör även utreda huruvida information som inhämtas de facto används i
kreditprövningen. För det fall informationen
inhämtas direkt från konsumenten och sedermera inte används kan det, ur kreditprövningshänseende, verka vilseledande och strida mot
sund kreditgivning.
Samtliga aspekter och de överväganden som
beaktas av kreditgivaren när denne fattar beslut
om hur kreditgivningsprocessen ska utformas,
bör dokumenteras noggrant. Bland annat bör
resonemangen för kreditgivarens unika risker
i förhållande till lagstiftning, förarbeten, FI:s
allmänna råd och praxis på området, beskrivas.
För det fall kreditgivaren valt att inte utföra
vissa moment i kreditprövningen bör det tydligt framgå varför detta ansetts vara lämpligt.
Genom en sådan dokumentation får organisationen pröva sina argument och det synliggörs
om det saknas marginaler i kreditprövningen,
dvs. om det inte säkerställs att konsumenter
har ekonomiska förutsättningar att återbetala krediten. Det finns flera värden med en
sådan dokumentation. Utöver att vara ett
stöd ur ett regelefterlevnadsperspektiv torde
en dylik genomgång kunna tydliggöra om
prövningen, ur ett affärsmässigt perspektiv, är
allt för omfattande i förhållande till produkten som erbjuds, samt om kreditprövningen ligger i linje med beslutad kreditriskaptit.
Så sammanfattningsvis och för att repetera frågan i artikelrubriken; Blev det tydligt nu? Dvs.
har det blivit tydlig hur en kreditprövning ska
ske samt hur konsumentskyddet ska omhändertas? Vårt svar blir väl nja på den frågan, men
några konstateranden vågar vi oss på.
inte endast för sådana krediter som avses i de
specifika domarna. Ett annat utfall hade enligt
oss varit minst sagt förvånande.
2. Även om vi inte erhållit ett prejudikat i
frågan, bör kammarrättens dom ge vägledning
för vad som anses vara en lämplig kreditprövning för just den typ av krediter som är för
handen i de aktuella fallen.
3. Det är tydligt att lagstiftningen lämnar
öppet för kreditgivare att göra sina egna bedömningar av vad de anser vara en tillräckligt
bra kreditprövning för sina kreditprodukter,
men att det i sin tur innebär höga krav på
kompetens och erfarenhet. Genom att dokumentera ställningstaganden och beslut kring
kreditgivningsprocessen bör kreditgivare kunna mitigera relaterade regelefterlevnadsrisker.
Avslutningsvis ska det också tilläggas att det
för närvarande händer mycket på konsumentkreditområdet. Flera parallella utredningar och
förslag har lett till striktare konsumentkreditregler som implementeras under 2025 och det
nya konsumentkreditdirektivet träder i kraft
2026. Även om reglerna i vissa delar blir tydligare och striktare lämnas det fortfarande öppet
för kreditgivare att besluta om vad som anses
vara en tillräckligt bra och proportionerlig kreditprövning för de produkter som erbjuds. Resonemanget och de föreslagna riskmitigerande
åtgärderna i denna artikel är således fortfarsatt
relevanta.
Om du har frågor kring denna artikel eller andra kreditrelaterade frågor tveka inte att kontakta någon av Advisenses kreditexperter för
vidare samtal.
1. Eftersom kammarrättens avgörande står
fast bör vi kunna fastslå att konsumentskyddet är centralt i kreditprövningen, dvs att
varje enskild kreditprövning måste beakta
den aktuella konsumentens möjlighet att
återbetala krediten. Detta konstaterande torde
vara gällande för alla konsumentkrediter och
*1 FI dnr 20–1558 och FI dnr 20–1557
*2 Se EU-dom: CA Consumer Finance SA, C~449/13
*3 HFD Mål nr 5868–16.
