Kreditnytt 01 2025 004 - Flipbook - Page 5
ADVISENSE
Erika af Sandeberg
Director Advisense
huvudregel få betydelse som prejudikat dvs. ge
ledning för hur andra liknande fall ska bedömas i framtiden. Hösta förvaltningsdomstolen
kommunicerar att vägledning t.ex. kan behövas om målet gäller en fråga där det är oklart
hur lagstiftningen ska tolkas eller om lagstiftning saknas. Vidare skriver domstolen att det
i regel inte räcker att kammarrätten kanske
skulle kunna ha dömt på ett annat sätt för att
högsta förvaltningsdomstolen ska ta upp målet
och pröva det. Högsta förvaltningsdomstolen
kan även pröva fall om det finns synnerliga
skäl, såsom att det finns grund för resning eller
att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag som inte avser den juridiska bedömningen,
exempelvis att domstolen tillämpat fel lag.
Vi bör alltså kunna dra slutsatsen att hösta förvaltningsdomstolen inte anser att lagstiftningen är otydlig eller att synnerliga skäl förelegat.
Vi kan däremot inte utesluta att en annan juridisk bedömning kunnat vara möjlig eftersom
hösta förvaltningsdomstolen skriver att det
”…inte räcker med att kammarrätten kanske
skulle kunna ha dömt på ett annat sätt” för att
bevilja prövningstillstånd. Vi kan således inte
säga huruvida hösta förvaltningsdomstolen
”Eftersom kammarrättens
avgörande står fast bör vi kunna
fastslå att konsumentskyddet är
centralt i kreditprövningen, dvs att
varje enskild kreditprövning måste
beakta den aktuella konsumentens
möjlighet att återbetala krediten.”
anser att kammarrättens juridiska bedömning
motsvarar gällande rätt eller ej.
Även om viss osäkerhet således kvarstår avseende denna fråga, bör kreditgivare sannolikt
räkna med att FI kommer att följa sin och kammarrättens hållning i framtida granskningar
för dylika krediter. Det kan också tilläggas att
kammarrättens dom ligger i linje med den uppfattning Advisense har om vad som är en rimlig
kreditprövning för dylika krediter. Baserat på
den erfarenhet och kännedom Advisense har
på marknaden är bedömningen att det finns
många aktörer som delar den uppfattningen,
men att det finns minst lika många som efter
domarna behöver se över sin kreditprocess för
att säkerställa regelefterlevnad.
Vad kan man då göra som kreditgivare för att
minska osäkerheten förknippat med regleringen kring kreditprövningen?
Av tidigare praxis*2 framkommer att kreditgivare får göra en så kallad ”skönsmässig bedömning”, dvs kreditgivarna ges möjlighet att själv
avgöra vilka uppgifter som är tillräckliga för
att bedöma kreditvärdigheten. Fortsatt i denna
artikel går vi igenom de huvudsakliga områden
som vi anser bör beaktas för att en kreditgivare
ska kunna säkerställa att kreditprövningen är
tillräckligt omfattande. Vi lyfter även vikten av
att dokumentera överväganden och beslut kring
kreditgivningsprocessen för att på så vis minska
regelefterlevnadsrisker.
Initialt finns det två huvudsakliga aspekter som
en kreditgivare behöver ta hänsyn till för att
avgöra hur pass omfattande en kreditprövning
behöver vara; storleken och syftet med krediten.
Det är känt att kreditprövningen behöver vara
anpassad till storleken på krediten, där ett
större kreditengagemang kräver en mer djupgående prövning av kundens betalningsförmåga. Tack vare den prejudicerande HM-domen*3 från 2017 vet vi att kreditprövningar
för mindre krediter runt 10 tkr under vissa
förutsättningar inte kräver något inhämtande
av information från själva kredittagaren. Från
kammarrättens domar i ovan nämnda fall finner vi vägledning för krediter mellan 80 och
400 tkr, som alltså kräver en mer omfattande
prövning och helhetsbild av kredittagarens
ekonomiska situation. Kreditgivaren behöver
således föra ett resonemang kring storleken på
de krediter som denne erbjuder i förhållande
till vilken information som ska inhämtas från
konsumenten.
Syftet med krediten är en annan aspekt som
kreditgivare bör beakta vid anpassning av kreditprövningen. Vid krediter avsedda för inköp
av förbrukningsvaror som kan anses utgöra en
del av konsumentens normala levnadskostnader ställs inte lika höga krav på kreditprövningen som för krediter avsedda för engångsköp av
större karaktär. Exempelvis torde det alltså inte
ställas fullt lika höga krav på kreditprövningen
vid beviljande av ett kreditkort med en kredit om 50 tkr som ska användas för vardaglig
konsumtion jämfört med ett blancolån om 50
tkr för att exempelvis förvärva en hund. Vidare har FI i sina allmänna råd om krediter i
konsumentförhållanden (FFFS 2023:20) förtydligat att syftet med krediten ska beaktas i
kreditprövningen för att säkerställa huruvida
de månatliga kostnaderna kommer att öka till
5
KREDITNYTT
