LOW comp 3-2024 004 - Flipbook - Page 6
VINGE
Konsumentkrediter
– något om
kreditprövning och
kommande lagstiftning
B
Henrik Schön är advokat och counsel i Vinges arbetsgrupp
för finansiella tjänster och tillståndsfrågor med bred kunskap
och erfarenhet av att biträda klienter inom den finansiella
sektorn (inklusive styrelseuppdrag), med ett särskilt fokus
inom bankverksamhet och värdepappersrörelse.
akgrund
Svenska konsumenters skulder är
återigen högaktuella till följd av
en växande skuldbörda och allt fler
ärenden hos Kronofogden. Detta har föranlett nya lagstiftningsinitiativ för att motverka överskuldsättning vilket aktualiserar en
av de mest centrala legala frågorna vad gäller
konsumentkrediter: kreditprövningen, och
mer specifikt vilka uppgifter denna ska baseras på.
T
illräckliga uppgifter vid
kreditprövning
Kreditgivning till konsumenter
regleras primärt i konsumentkreditlagen (2010:1846) (KkrL), vilken i sin
tur kompletteras av bl.a. allmänna råd från
såväl Finansinspektionen (FI)(1) som Konsumentverket. För kreditinstitut tillkommer
regler i bl.a. lag (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse, från FI (2) samt från Europeiska Bankmyndigheten (3) .
Enligt 12 § KkrL ska kreditprövningen
baseras på ”tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden”. Vad
som utgör tillräckliga uppgifter, dvs. vad
kreditgivaren faktiskt behöver analysera,
framgår inte av vare sig lag eller förarbeten.
Det främsta syftet med kreditprövning är
att motverka överskuldsättning hos konsumenter (4) och vid införandet av KkrL uttalade regeringen att ”tillräckliga uppgifter”
innebär att kreditgivaren måste samla in de
uppgifter som krävs för att konsumentens
betalningsförmåga för krediten ska kunna
bedömas med en hög grad av säkerhet (5).
Frågan har prövats av högsta förvaltningsdomstolen (HFD) (6) där HFD – i ljuset
av ett avgörande från EU-domstolen (7) uttalade att en kreditgivare i varje enskilt fall
ska bedöma om uppgifterna är tillräckliga
6
Compliance Nytt
utifrån de särskilda omständigheterna. Även
om HFD på ett principiellt plan uttryckte
att varifrån uppgifterna för kreditprövningen inhämtas får variera, och att en kreditgivare inte nödvändigtvis behöver inhämta
uppgifter direkt från konsumenten utan att
offentliga register kan vara tillfyllest, så ger
inte domen någon generell vägledning för
underlagets omfång då krediterna ifråga relaterade till kreditgivarens egna produkter,
och således inte rena konsumtionskrediter.
Enligt FI:s allmänna råd ska prövningen i
regel baseras på t.ex. konsumentens inkomster, utgifter och skulder. FI har i sin beslutspromemoria konkretiserat råden men anger
i linje med ovan att det är omständigheterna
i det enskilda fallet som avgör och poängterar att det även – bl.a. utifrån storleken på
krediten ifråga – kan krävas att information
utöver vad som anges i råden inhämtas (8).
Nyligen var frågan återigen föremål för
prövning i Kammarrätten som bedömde att
kreditgivaren inte baserat kreditprövningen
på tillräckliga uppgifter när uppgifter om
bolån, antal barn i hushållet samt vissa andra
kreditengagemang – vilka ansågs vara så pass
centrala för att bedöma en kreditsökandes
ekonomiska situation – inte hade inkluderats i underlaget (9).
Trots flertalet källor med vägledning för vilket underlag kreditprövningen ska baseras
på synes det vanskligt för kreditgivare att
dra generella slutsatser om vad som utgör
tillräckliga uppgifter. Olika typer av krediter
föranleder givetvis varierande överväganden, men i en samhällsekonomi där krediter
fyller en viktig funktion och konsumenter
ofta ställer krav på digitaliserade och lättillgängliga tjänster – något som föranlett
en utveckling med växande användning av
automatiska och statistiska modeller (10) är det uppenbart svårförenligt med detal-
janpassade prövningar på individnivå. Det
faktum att kreditgivare saknar möjlighet att
självständigt skaffa sig en helhetsbild av en
konsuments krediter och andra skulder har
även framhävts av en statlig utredning (11).
K
ommande lagändringar
Lagstiftaren har vidtagit åtgärder
mot överskuldsättning, bl.a. införande av måttfullhetskrav vid
marknadsföring av krediter samt regler om
högkostnadskrediter. Nu finns förslag på
skärpta regler för ränte- och kostnadstak
samt begränsningar i förlängning av kreditavtals löptid. Därutöver bereds förslag om
att endast kreditinstitut ska få lämna konsumentkrediter (12) samt att avdragsrätt för
räntor på lån utan säkerhet ska slopas(13).
Under 2026 ska EU:s nya konsumentkreditdirektiv(14) tillämpas i medlemsstaterna,
som bl.a. innehåller mer preciserade regler
om vilka uppgifter kreditprövningen bör
baseras på samt förtydliganden vad gäller
användning av automatiserade modeller.
Även om direktivet anger en rad faktorer
som ska beaktas med krav på proportionalitet utifrån kreditens art så saknas en sådan detaljreglering för att skapa tydlighet
för kreditgivare och det återstår att se vilka
eventuella ytterligare förtydliganden den
svenska implementeringen medför.
⁽1⁾ FFFS 2023:20.
⁽2⁾ FFFS 2018:16.
⁽3⁾ EBA/GL/2020/06.
⁽4⁾ Se bl.a. prop. 2002/03:139, s. 587.
⁽5⁾ Prop. 2009/10:242, s. 100.
⁽6⁾ HFD 2017 ref. 64.
⁽7⁾ CA Consumer Finance SA, C-449/13, EU:C:2014:2464.
⁽8⁾ FI:s beslutspromemoria FI dnr 20-20058, s. 26-27.
⁽9⁾ Mål nr 7307-23. Domen har överklagats.
⁽10⁾ EBA/GL/2020/06.
⁽11⁾ SOU 2023:38, s. 430.
⁽12⁾ Dnr 2024/01078.
⁽13⁾ Fi2024/00174.
⁽14⁾ Direktiv (EU) 2023/2225.
