blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 87
Men jag tycker illa om den prestationsångest som ständigt frammanas hos mig golfare.
Jag känner ingen sympati för de som försöker inbilla mig att jag näst intill måste konsumera
ihjäl mig för att jag ska bli ännu "lyckligare" med min golf. Jag försöker alltid hävda min
insikt och uppfattning om att min golf och resultatet i mitt golfande beror på mig själv och
inte på vems eller med vilket materiel jag använder mig av.
Golf för mig är stillsamma promenader som jag kanske annars inte skulle gjort, och
några timmars socialt umgänge med trevliga människor som i de flesta fall går åt samma håll som jag … och under samma ledstjärna.
Att jag frivilligt skulle delta i det eviga gatloppet för att tillgodose och okritiskt berika leverantörerna till branschen är otänkbart, mitt syfte med golfen är mycket viktigare än så.
På vems sida stod min medlemstidning Svensk Golf
När jag 2007 skrev detta kom tidningen Svensk Golf i brevlådan. Den var maffig: 224 sidor
fullmatad med reklam och propaganda för nya klubbor, bollar, kläder, skor, bagar och annat
plus 16 sidor löst istoppad reklam. Min medlemstidning full med annonser och textreklam
som basunerade ut att: Allt som var nytt i fjol är gammalt i år! Ett budskap som jag kunde ha
förståelse för att annonsörerna ville sprida, men att min medlemstidning helhjärtat stämde in i
den kören hade jag svårt att ta in. Det fanns inte ett enda ord i tidningen som ifrågasatte riktigheten i allt det som påstods i annonserna, inte ett kritiskt ord om någonting.
Tvärtom fyllde man på med textreklam och positiva omdömen i det som man ville kalla för
redaktionell text: Redovisning, test av drivers och övriga klubbor.
Av 25 testade drivers kom ingen sämre än 3:a, alla kom på ”pallen”
Det måste vara ett rekord i sig och kvalificerat för Guinness Rekordbok. Man kunde väl ha
nöjt sig med att äta tallriken ren ... utan att man dessutom behövde slicka den. Tidningen var
så kommersialiserad att jag fick utslag på kroppen. Av de få sidor som ägnades åt annat än
annonser och textreklam fanns det inte ett enda kritiskt ord till försvar för mig som stod där
med ett år gamla klubbor som jag trivdes utmärkt med, och som sas vara bäst den gången det
begav sig. Hela tidningen var ett frontalangrepp, en förödande bredsida och en våldtäkt på
mig oskyddade människa och golfare, allt med avsikt att jag skulle konsumera mera. Vilket
förtroende väntade sig Svensk Golf att jag skulle ha för tidningen när de i den så helhjärtat
och okritiskt var med i dansen kring guldkalven. Inte ens tidningar som är rent kommersiella
har mer än 90 procent reklam och propaganda, men det hade de i Svensk Golf nr 5/2007. Det
var inte bara jag som reagerade på det grova ”överfallet” den gången.
Den som är satt i skuld är icke fri, sa statsminister Göran Persson
När jag betänker vilket engagemang SGF hade i sin affärsverksamhet, och vilka risker de var
beredda att ta, då inser jag att de till varje pris måste hjälpa till med att hålla grytan kokande,
och att hålla golfarnas illusioner vid liv. SGF hade då allt intresse av att hetsa oss medlemmar
till att rusa till närmaste golfshop för att köpa det senaste nya. På så sätt kunde tidningen få
ännu flera annonser nästa gång, och ännu flera ”spektakel” kunde genomföras i riket. Det var
en blandning av idealitet och affärer där SGF i första hand agerade för sina egna intressen,
och i andra hand i sina medlemmars intressen. Deras affärsengagemang gjorde dem beroende
av de kommersiella intressena, med de konsekvenser det fick för handlingsfriheten.
De hade fingrarna djupt nere i syltburken - så det var lätt att inse på vilken sida SGF skulle
ställa sig i de avgörande ögonblicken. Jag kan inte tro att de då ställde sig på medlemmarnas
sida. Att sitta på två stolar samtidigt är ett konststycke som inte ens magikern Joe Labero
klarar av, så jag tror inte heller att SGF skulle ha lyckats med det.
Men de har nyktrat till och insett dilemmat, ty ändring har vidtagits när denna version av boken skrevs 2011. Tidningen Svensk Golf ingår nu 2024 inte längre i SGF.
87
