blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 66
Den 19 juni 1988 slutade mitt hjärta att slå 14 gånger under 8 timmar
Jag började spela golf på allvar efter att jag drabbades av en hjärtinfarkt söndagen den 19 juni
1988, 47 år gammal. En ”ny födelsedag” som jag aldrig glömmer.
Ett klappande hjärta är förutsättningen för livet, så när mitt hjärta den söndagen slutade att
slå 14 gånger (!) då dog jag bokstavligen lika många gånger. Jag räddades till livet tack vare
en fantastisk insats av min kära Birna, ambulanspersonalen, akutbilens personal och läkarteamet på Ystads lasarett som arbetade med mig under åtta timmar. Varefter jag sedan blev
liggande kvar på IVA, i dödens väntrum, i sju dagar innan jag fick komma hem. Dagar då
chansen till överlevnad bokstavligen hängde på en tunn tråd.
Att jag då överlevde kanske också berodde på min respekt för allt levande på jorden. Jag
dödar aldrig medvetet något annat levande väsen. Inte myggen som ibland plågar mig, och
inte mössen som flyttar in i mitt garage. De skrämmer jag bort med ultraljud ... tror jag?
Spindlar och småkryp som stör mig lyfter jag försiktigt ut till för dem närmast säkra plats.
Jag fiskar inte, jagar inte och jag mår dåligt när jag ser människor och djur som lider och
plågas. Det är inte min uppgift i livet att råda över andras liv och leverne.
När Birna upptäcker myror i trädgården som hon vill ha bort: För att de inte ska flytta in i
huset, som hon befarar, då lägger jag, av humanitära skäl, en sträng med myrgiftet runt boet
med en nödutgång ut mot tomtgränsen. Det fungerar. Myrorna och jag förstår varandra, de
använder nödutgången och flyttar sitt bo ut ur Birnas revir.
Eller så berodde överlevnaden på att jag då var i borgen för banklån till det företag som vi
båda tillsammans drev vid den tiden. Det var kanske meningen att jag inte så lättvindigt skulle
komma undan det åtagandet.
Men egentligen berodde utgången på tillfälligheter, och på uthållig personal på IVA på
Ystad Lasarett som orkade kämpa med mig i 8 timmar. Och att Birna under de timmarna
aldrig lämnade rummet där jag låg.
I himlen är det ärren som räknas (!) inte medaljerna
Jag räddades till livet med elstötar (defibrillering) direkt i ambulansen, och på IVA. Plus att
läkaren senare under dagen, som en sista utväg, och efter ett svårt och mycket riskfyllt beslut
av Birna, fick injicera det då icke slutprovade propplösande medlet Streptochinas direkt in i
blodet. Ett mirakelmedel som löste blodproppen, och som sedan dess har räddat livet på
miljoner människor med hjärt- och hjärninfarkter i världen. Så tack gode Gud för Birnas
mycket vågade beslut i det kritiska ögonblicket, och för den medicinska upptäckten! Utan den
hade världen då gått miste om en inbillad golftalang.
Av defibrilleringen fick jag brännsår och ärr av dessa. Men vad då! Bättre några ärr på kroppen och kvar i denna världen än helskinnad och 50 år för tidigt i nästa värld. I himlen är det
ju ändå ärren som räknas och inte medaljerna.
Det tog mig sedan 18 månader att komma på fötterna igen
Under den långa sjukskrivningsperiod som sedan följde tog golfen, och långa promenader,
mig tillbaka till livet igen på ett förbluffande sätt. Så golfen har verkligen betytt mycket för
mig. För att återfå krafterna försökte jag då spela 36 golfhål om dagen, alternativt att jag gick
upp till 2 mil om dagen ute i skog och mark. Och det gick vägen för mig på ett osannolikt bra
sätt. Efter denna period återgick jag till arbetet igen med stor livslust och med bättre kondition
är någonsin, 15 kilo lättare och med hcp 11 i bagaget.
Jag är född 1941 och är del av det: Köttberg av 40-talister, som Nuder sa
Den demografiska puckeln som ställer till problem för samhällsplanerarna. Men problemet är
på väg att lösa sig självt. Om några årtionden är det ur världen för gott, och då får Nuder hoppa på någon annan åldersgrupp. Nu för tiden låter jag mig födas, som Nuder så "vänligt" sa,
66
