blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 25
Staten är den stora illusion i vilken alla tror sig
kunna leva på andras bekostnad, sa ekonomen Frédéric Bastiat
Efter lobbying av SGF, beslutade 2018 Högsta förvaltningsdomstolen, att anställda i företag
och verksamheter, som spelar golf, årligen ska kunna få skattefritt friskvårdsbidrag på upp
till 5 tusen kronor från sin arbetsgivare. Skattefritt också för arbetsgivarna: skattebetalarna
får ta notan. Är det så det ska vara?
Hur ska dessa skattefria förmåner för utvalda grupper uttryckas, förklaras och motiveras?
Och hur ska andra friskvårdande aktiviteter värderas och hanteras? Skattefria förmåner drabbar i slutänden alla skattebetalare, oavsett om de själva kan tillgodogöra sig förmånerna.
Därför ska sådana avdrag av rättviseskäl aldrig medges. Golf och andra ”friskvårdande”
aktiviteter ska bekostas av sina utövare.
Det ska inte förväntas och krävas att skattebetalarna i gemen ska vara med
och finansiera ”särskilt utvalda gruppers fritidsaktiviteter”
Om sådana förmåner betalades med beskattade pengar skulle saken vara i ett annat läge,
men det är inte så SGF vill ha det. De förutsätter att denna förmån ska vara skattefri, vilket de
sittande regeringarna genom åren inte har insett det kloka i. Därför medgavs heller inte detta
fram till 2018, då Högsta förvaltningsdomstolen lät sig påverkas av SGF:s lobbyister och egoister och ändrade på förutsättningarna.
Friskvårdskostnader är diffusa kostnader som betalas med obeskattade pengar i företag
och verksamheter. De är svåra att kontrollera, och inbjuder till fusk och fusk ska aldrig
medges eller uppmuntras i en demokrati och rättsstat.
Friskvård är i var och ens eget intresse och vi ska själva stå för kostnaderna när vi utövar
den. De skattepengar i företag och verksamheter som då tillförs, återförs till statskassan, ska
då användas till att möjliggöra friskvård för alla och inte bara för särskilt utvalda.
Men, vilka fler golfrelaterade kostnader utöver de som redan skattefritt
dras av i företag och verksamheter är det som man ska kunna dra av
Jag har inte riktigt förstått vilka friskvårdskostnader som SGF eftersträvade med sin propå till
staten. Ska rätten till avdrag gälla för alla anställda i företag och verksamheter? Vad är det
som ska vara avdragsgill friskvårdskostnad? Ska det vara avgiften för anställdas medlemskap
i golfklubbar? Ska man få göra avdrag för anställdas köp av bollar, klubbor, greenfeeavgifter,
kläder, resor, bilersättningar, restaurangbesök, boende?
För att uppnå meningsfull friskvård räcker det väl inte med att man får "betalt" för att slå
några bollar på en trist drivingrange, eller att man får spela några hål på en Pay & Play-bana.
Utfallet, missbruket av detta ”friskvårdsbidrag” tycks ha blivit så som man hade anledning
att befara, enligt vad media rapporterat. På inköpskvitton kan det skrivas vad som helst.
Och alla anställda spelar inte golf, så vilka skattefria friskvårdskostnader
- i samma storlek, ska då i rättvisans namn övriga anställda i företag, verksamheter, stat och
kommun kunna tillgodogöra sig? Och hur med oss pensionärer (?) som mer än de flesta
andra torde vara betjänta av friskvård, men som inte har arbetsgivare och skattebetalarna att
förlita oss på för att få våra friskvårdskostnader betalda? Ska vi medges avdrag på 5 tusen
kronor i våra årliga självdeklarationer.
Stora skattefria avdrag för golfaktiviteter sker redan nu i företag och
verksamheter under täckmanteln reklam och kundvård,
så fler avdragsmöjligheter är inte försvarbara. Vem är det som egentligen står för greenfee,
frukostar, luncher, middagar, korv med bröd, smulfria efterrätter, förfriskningar, bollar, resor,
25
