blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 154
Men vinden ökar hastigt i styrka ... och plötsligt (!) kommer det en
mycket häftig vindstöt: En redi horrevinn, som man säger i trakten
En kraftig stormvind som rycker tag i seglet med våldsam kraft som får båten att kantra (!)
att slå runt. Den börjar genast att sjunka till havets botten - och de tio ungdomarna hamnar
till sin förtvivlan och gränslösa skräck i vattnet.
På några sekunder förvandlas den uppsluppna seglatsen till ett inferno,
till en fruktansvärd mardröm, en fasansfull nödsituation som ska
sluta i katastrof (!) för alla som var ombord
På ett ögonblick befinner sig alla liggande i vattnet … kämpande för sina liv. De som inte kan
simma griper i sin panik tag i de som kan simma i försöken att rädda sig.
Men, de som inte kan simma är för stora, de är för tunga - och de är för många för att de tre
som hjälpligt kan simma ska klara av att hålla alla kvar uppe på vattenytan. De som inte kan
simma drar ner varandra (!) och de drar ner de simkunniga i djupet i sin förtvivlade kamp
för att överleva. De skriker i panik ut sin dödsfruktan, men till ingen nytta.
De ropar förtvivlat på hjälp, men ingen hjälp finns inom räckhåll
De är för långt ut från land, och tiden är för knapp för att någon ska hinna fram för att hjälpa
dem. De klamrar sig fast vid varandra i sin dödsångest. River och sliter vilt i varandra, och
klöser varandra blodiga - tills krafterna snabbt ebbar ut. De försöker att hålla andan för att
inte andas in vatten, men det går inte.
Några reflexmässiga andetag (!) och lungorna fylls med vatten,
och alla sjunker döende ner i Kalmarsund
Ner i vattnet mellan ön Garpen och Bergkvara, ner i dödsriket, in i evighetens mörker. Tiden
för att ha kunnat få hjälp har snabbt runnit ut och efter några minuters förtvivlad och våldsam
kamp för sina liv … så är allt över. Vinden avtar snabbt när åskan dragit förbi, vågorna
lägger sig, och stillheten lägrar sig åter över Kalmarsund och över ön Garpen.
På vattenytan flyter några lösa sittbrädor … och en jacka,
men av de tio ungdomarna som var ombord syns inga spår
De har dragit ner varandra i djupet, följts åt in i döden, in i den eviga vilan. Alla är borta för
alltid. De var mitt uppe i den glada festen när den och deras liv, hastigt och oväntat tog slut.
På några få minuter har den förödande katastrofen krävt tio (!) ungdomars liv.
På Garpen står mor Siri och ser det fasansfulla och ofattbara hända
Utan att hon kan göra något för rädda sina egna tre ungdomar, eller de andra sju ungdomarna.
Båda de båtar som finns på Garpen var ute. Vid Dalskär står tusentals glada festdeltagare och
ser förstummade den fruktansvärda katastrofen inträffa, utan att heller de i tid kan göra något
för att rädda ungdomarna. För tio förväntansfulla ungdomar, som var i början av sina liv, har
den glada ljusa dagen slutat i nattsvart mörker, slutat i en ofattbar katastrof.
Det som har hänt är en oerhörd tragedi för familjerna Nilsson, Johansson, Pettersson,
Sjöholm och Elmberg.
Föräldrar har mist alla sina barn, eller flera av sina barn,
och syskon har förlorat syskon i en av den tidens stora svenska katastrofer
Klockan är halv fem på eftermiddagen söndagen den 26 juli 1925.
Festligheterna på Dalskär ställdes omedelbart in så snart katastrofens omfattning blev känd.
154