blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 153
Med Karl i täten trampar de igång och styr ut på den smala grusvägen
som leder bort från gården och upp mot lannavajen, den större
grusvägen som går mellan Torsås och Karlskrona. När de kommit en bit bortom järet/stängslet som omger gauren, och kommit en bit upp på drahasaliden/backen längre fram, vänder
Karl sig om och ropar: Haj dau, vi kommer him igen pau tisda!
Kvar på tunet i Flyeryd står Theodor, Hilda och tre övergivna och
besvikna småsyskon som tröstande håller varandra i händerna,
ledsna av att de är för unga för att få följa med på resan
Och ledsna över att kanelbollarna är oppäidna/uppätna. De koxar/tittar länge efter sina äldre
syskon, och efter den granna däkan Elsa, som alla långsamt försvinner bort i fjärran. Bort
för att aldrig komma him/hem igen.
De tre småsyskonen som står kvar i solen på tunet växer
så småningom upp … och blir giftasvuxna
Lilly, gifter sig med staboen/stadsbon, Gustaf, från Karlskrona, de får två flickor: Solveig och
Inger. Chapman, gifter sig med Britta från Brändabo, Torsås, de får tre barn: Sören, Lillemor
och Lilian. Aina, gifter sig med Brittas bror Birger, de får två barn: Nils Albin och Els-Mari.
Aina hade sedan tidigare två "oäktingar", som det "antyds" i kyrkboken: Stig och Siv.
Stig är jag som har skrivit detta. Aina är min mor. Karl, Arvid, Ture var mina morbröder, Anny var min moster.
Resan till Garpen går bra, och den rikliga färdkosten räcker hela vägen
Väl framme i Bergkvara hamn hämtas de upp av fyrvaktare Sjöholm, som i sin motorbåt tar
dem ut till Garpen. Lite senare på lördag eftermiddag kör Sjöholm de tio ungdomarna in till
Dalskär, så att de kan ta del av festligheterna som pågår där. Trötta, men glada, återkommer
de till Garpen runt klockan halv elva på lördagskvällen. Då är Garpens Fyr tänd och kastar sitt
trygga blinkande sken långt ut över Kalmarsund, över till Öland ... och ner till Kristianopel.
Det har varit en lång dag, och mycket har hänt
som de tidigare aldrig har varit med om
De lägger sig och sover ovaggade till långt fram på förmiddagen morgonen därpå: den olycksaliga söndagen den 26 juli. På eftermiddagen ska de ännu en gång åka in till Dalskär för att
festa, för att dolja, som det sägs i östra Blekinge. Fyrvaktare Sjöholm ska göra ännu en tur
med motorbåten och ungdomarna, men först ska han utföra en annan transport. En transport
som dessvärre drar ut på tiden.
Ungdomarna är ivriga att komma ista, och de bestämmer sig för,
att i stället för att vänta på Sjöholm ska de segla in till Dalskär
med den lilla segelbåten som ligger vid bryggan på Garpen
Sjöholms lue, Evald, brukar vara ute och segla med den båten på dagarna. Han är, trots sina
endast 14 år, ansedd för att vara en duktig seglare, och han ska vara skeppare ombord.
Så, mot bättre vetande, tränger sig tio glada och förväntansfulla ungdomar ihop sig i den lilla
segelbåten och ger sig av. Ombord finns inga livvästar (!) och bara Sjöholms tre barn kan
hjälpligt simma. Då är klockan tio över fyra på eftermiddagen söndagen den 26 juli 1925.
153
