blädderBok Originalet PDF variant 4.8.22 - Bok - Sida 152
Skytteföreningen i Bergkvara ska i helgen hålla sin stora årliga
tvådagars skyttefest på Dalskär, som ligger vid Kalmarsund
i närheten av Bergkvara. Dit ska ungdomarna åka på lördag och söndag för att mora seg/roa
sig. Alla är inställda på att det ska bli en spännande annorlunda helg. Förhoppningarna är
stora, vädret är underbart, och alla ser fram mot detta med hög förväntan.
Ungdomarna på tunet i Flyeryd har packat unikaboxar med färdkost,
som de ska äta när de blir soltna/hungriga under resan
En stor bånke/skål med smeka/smörgåsar, bredda med stekflott, har ställts i ordning. Mor
Hilda har stekt bånkavis/skålvis med köttabollar, och redia/riktiga blekingska raulauper/
raggmunkar. De har också fått med sig en redi bit sidfläsk med kömjan/kummin på, skuren i
tjocka skivor. Detta är höjden av lyx och ett sovel/pålägg som de annars inte så ofta kan kosta
på sig. Sådant rikemanssovel unnar man sig bara när det är något alldeles extra som ska ske,
och det ska det ju denna helg.
De har fyllt flaskor med spenvarm mjölk från Arvids mjölkaspann
Och Karl har fyllt en drickaflaska med nygjord himbärssaft/hallonsaft, som de ska ha till att
släcka törsten med under resans gång. Anny har bakat en stor drös/mängd kanelbullar som
hon omsorgsfullt packat ner i sin unikabox. Det ska då inte behöva gå någon nöd på Nilssons
ongar/ungar, eller på Elmbergs granna däka Elsa - när de ger sig ut på den långa resan ner
till Bergkvara och ut till ön Garpen.
De yngsta syskonen Lilly, Chapman och Aina får till deras förtrytelse
inte följa med på resan
De är för unga för att göra en så lång resa - har man tyckt. Det var först tänkt att Lilly skulle
fått följa med, men det ändrades på i veckan innan. De har som tröst fått var sin kanelbulle av
Anny, som de nu gnaspar pau/tuggar på. De är med ute på tunet för att vinka adjö när de
andra ska ge sig iväg ut på den långa resan.
Resenärerna börjar bli hialösa/otåliga och vill komma ista/iväg. Karl är äldst av dem, och är
den som tar befälet. Han är betrodd korpral vid ”Grenadjärerna” i Karlskrona och vet nogsamt
hur det ska gå till vid ordergivning - och vid framryckning. Han ger nu order om att man ska
kliva upp på cyklarna för att komma ista.
Med Karl i täten trampar de igång och styr ut på den smala grusvägen
som leder bort från gården och upp mot lannavajen, den större
grusvägen som går mellan Torsås och Karlskrona. När de kommit en bit bortom järet/stängslet som omger gauren, och kommit en bit upp på drahasaliden/backen längre fram, vänder
Karl sig om och ropar: Haj dau, vi kommer him igen pau tisda!
Kvar på tunet i Flyeryd står Theodor, Hilda och tre övergivna och
besvikna småsyskon som tröstande håller varandra i händerna,
ledsna av att de är för unga för att få följa med på resan
Och ledsna över att kanelbollarna är oppäidna/uppätna. De koxar/tittar länge efter sina äldre
syskon, och efter den granna däkan Elsa, som alla långsamt försvinner bort i fjärran. Bort
för att aldrig komma him/hem igen.
152