Agroforestry för svenska förhållanden 2024 - Flipbook - Page 11
grödor i odlingen [5, 6]. Rötter luckrar också upp
jordarna när de växer och stärker mikrolivet i jorden
när de dör och blir föda för markens nedbrytare [6].
Det i sin tur ökar produktionen av värdefull matjord.
Även löv som sprider sig över fälten om hösten bidrar
till att höja mullhalten i jorden. Längs odlingsfältens
kanter och i närheten av vattendrag kan träd fungera
som buffert och ta upp näringsämnen och kemikalier
från jordbruket som annars hade läckt ut från fälten
[7]. Trots att det finns många fördelar är det inte alltid
möjligt att helt planera bort att rötter stör odlingen och
de kan behöva ses efter (se kapitlet “Svenska exempel
på agroforestry - Lundens gård”).
“Det är ju så viktigt att vi bygger en
jord som bidrar till att frigöra näringsämnen, så att vi använder oss av de
näringsämnen som finns i jorden. Man
har börjat förstå det här med mykorrhiza,
alltså svamprötter som är jätteviktiga för
att binda in kol och för att förse växterna
med de näringsämnen som de behöver. En
jord där det finns många olika växter blir
också en aktivare jord.”
- Johanna Björklund, docent i miljövetenskap vid
institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro
universitet, citerad ur filmen “Leva inom planetgränserna Agroforestry”.
Rydeholm forestgarden
Rydeholm Skogsträdgård. / Rydeholm Forestgarden, Sweden.
Omvandla åkermark till skogsmark: Gräsmark, som ofta är
utgångspunkten för skogsträdgårdar, domineras av bakterier.
Bakterierna ansvarar för ämnesomsättningen, för frigörandet
av många olika mineraler. I lövskogen finns både bakterier
och svampar, till exempel mykorrhiza som samarbetar med
träden för att hitta vatten och näring. Vedhögar är ett sätt att
påskynda successionen med att skapa en rik mikroflora.
Rydeholms skogsträdgård.
“Vi vill hitta sätt att behålla näringsämnena inom växtsystemet och det
är perenna växter väldigt bra på.
När rötterna av till exempel havtorn,
som kan bli ett antal meter långa,
växer ner under de vanliga jordbruksgrödorna och tar upp överblivet kväve så bör kväveläckaget
minska. Det är en av våra hypoteser.”
- Maria Ernfors. universitetslektor vid SLU i Alnarp,
citerad ur tidskriften Extrakt.
